Årets vinnare på Stockholms internationella filmfestival 2013

Foto: Stockholm Filmfestival

The Selfish Gigant av Clio Barnard fick pris för årets film. Foto: Stockholm Filmfestival

 

Juryn har nu gjort sina val för den 24:e upplagan av Stockholms internationella filmfestival. För andra året i rad utser juryn en kvinnlig regissör till bronshästvinnare.

Årets jury bestående av Kristian Petri (juryordförande), Ai Weiwei, Helena Danielsson, Lena Endre, Moa Gammel och Hiner Saleem har haft en stor utmaning att bedöma vilka filmer som i år går hem med ett pris. Nedan följer samtliga vinnare och juryns motiveringar:

Bästa film: The Selfish Giant av Clio Barnard
En sällsynt filmisk helhet. Drabbande, konkret, poetisk, trovärdig, finstämd, humoristisk. Här finns också ett känsligt ensemblespel där vänskapen mellan två pojkar tillhör det mest gripande vi sett på film. Den som inte älskar den här filmen har inget hjärta.

Bästa regidebut: Last Stop Fruitvale Station av Ryan Coogler
Filmen presenterar en fängslande utsnitt av livet, eller snarare utsnitt av döden, porträtterat genom en persons död. Det motbjudande, meningslösa mordet fångas på ett ömsint och ärligt sätt i denna kraftfulla film. Det är såväl en brutal ögonöppnare som ett mästerligt filmverk. En hård påminnelse om slaveriets påverkan på vårt nutida samhälle. Det är en imponerande debut som alla bör se.

Bästa manus: Alexandros Avranas och Kostas Peroulis för Miss Violence
Ekonomiskt, precist, engagerande. Helt utan sentimentalitet skildras en obönhörlig historia om en familj i totalt sönderfall. Det finns något exakt över detta manus. Som att öppna boetten och betrakta skönheten hos ett urverk. Allt samverkar, allt är underordnat denna drabbande och egenartade berättelse.

Bästa kvinnliga huvudroll: Jasmine Trinca i Miele
En oväntad presentation av en udda karaktär som väcker en stor nyfikenhet på grund av hennes subjektiva och aparta hållning. Hon håller oss i ett järngrepp trots den underspelade stilen. Istället tvingas vi in i hennes värld där vi bara anar hennes motivation. Transparensen i hennes uttryck när hon tar in människors dödsögonblick i filmen etsar sig in och stannar kvar som egna upplevelser.

Bästa manliga huvudroll: George MacKay i For Those in Peril
Med små medel och trovärdig precision uttrycker han vad en människa på den yttersta gränsen av smärta och sorg tvingas utstå. Hans hudlöshet och förtvivlan är lika skrämmande för oss som för hans karaktär. Hans utsatthet gestaltas med en precis tonträff.

Bästa foto: Lorenzo Hagerman för Heli
Filmens foto lyfter fram berättelsen samtidigt som den underminerar både landskap och händelser. Fotot tvingar oss att gå outforskade vägar. Besöka platser där vi aldrig varit och som vi kanske önskar att vi sluppit se. Här finns också en provocerande och oväntad skönhet, men bilderna står aldrig endast för sig själva utan är en del av filmens drabbande helhet.

Bästa musik: Hans Zimmer för 12 Years a Slave
Hans Zimmer representerar en fulländning av det klassiska musikberättandet. Han kombinerar det nästan skrämmande storvulna med det finstämda spröda; från handklapp till symfoni. Han vågar och det bär!

Bästa kortfilm: Tears of Inge av Alisi Telengut
Trots att det var den kortaste filmen och dessutom den enda animerade filmen i tävlingen har denna film allt man kan begära. Den är väl utförd och berör på ett effektivt och tyst sätt. Den använder en texttrogen, tredimensionell teknik som vi inte tidigare sett. Den är vacker i all sin enkelhet och känns mogen och fulländad.

Telia Film Award: Child’s Pose av Calin Peter Netzer
Med imponerande öga för detaljer och en enkel, opåverkad berättarteknik beskriver Calin Peter Netzer hur mörka sidor av moderlig kärlek och en sons misslyckade frigörelse blottläggs genom en förskräcklig tragedi. Med känslig hand låter han karaktärerna växa till tredimensionella porträtt på ett uppriktigt sätt, där vändpunkten tillåts ta plats inom såväl betraktaren som på den vita duken.

Citroën DS Rising Star: Årets utmärkelse går till Adam Lundgren
Årets Rising star är en skådespelare som trots sin unga ålder redan gjort bestående prestationer på filmduken. Med stor noggrannhet och yrkeskunnande gestaltar han både lekfullhet, humor, vibrerande kärlek och stark smärta, nu senast i den kritikerrosade succén ”Känn ingen sorg”.

Stockholms filmfestivals Långfilmstipendium: Årets utmärkelse går till Fia-Stina Sandlund för She’s Wild Again Tonight
En postmodern, metafiktiv, lätt absurdistisk omtolkning av Fröken Julie. Filmen utspelar sig i en NY lägenhet i nutid där skådespelarna spelar förhöjda versioner av sig själva. Alexandra Dahlström (som fröken Julie) och Jens Lekman (som Jean) träffas för att iscensätta Fröken Julie till tonerna av Lekmans musik.

Stockholm Lifetime Achievement Award: Årets utmärkelse går till Claire Denis
Claire Denis vägrar att blunda för de kreativa och destruktiva krafter som finns inneboende i människans svagheter. En orädd upptäckare av det postkoloniala Afrika och det moderna samhällets mörka sidor som bjuder in publiken till ett blottlagt universum, vackert och rått på samma gång. Årets Lifetime Achievement Award går till en filmskapare som fortsätter att söka det andra vänder sig bort från, alltid orädd och med sällsynt öga för visuell poesi.

Stockholm Visionary Award: Årts utmärkelse går till Peter Greenaway
Vare sig män dränks till döds, kroppar förvandlas till konst eller vilddjur serveras på fat har Peter Greenaway alltid utmanat publiken som en sann visionär. Genom att ifrågasätta traditionella uttryck och kombinera modern teknik med sin omfattande kunskap om de klassiska konstformerna har årets mottagare av Stockholm Visionary Award skapat ett nytt filmspråk.

Hedersomnämnande Bästa film: 12 Years a Slave av Steve McQueen
Priset går till en regissör som totalt behärskar sina uttrycksmedel. Filmen lyckas med att vara både episk och personlig. Många gånger kan en regissör skymma en film. Här finns en regissör vars närvaro inte tvingar sig på helheten, men som ändå lyser starkt i varje val, i rytmen, i dynamiken mellan scener. Här finns, förutom ett utsökt hantverk, också ett sällsynt mod. Längden på vissa närbilder bryter mot det förväntade. Aldrig som egenvärde, alltid för att skapa en ny och oväntad helhet. Något som skapar den speciella egenarten och lyskraften hos 12 Years a Slave.

Hedersomnämnande Bästa debutfilm: Återträffen av Anna Odell
Djärvt, modigt, roligt, provocerande. Återträffen är en intelligent och välberättad genremix. Vi befinner oss i en labyrint av speglar där frågor om makt, utsatthet och mobbing ställs på sin spets. Här finns inga givna svar, men massor av givande frågor. En film med stark konstnärlig integritet.

1 km film stipendiat: Årets utmärkelse går till John Skoog för Förår
För suggestiva och fängslande fotografiska porträtt som rör sig i både tid och rum, binder samman landsbygdens oskuld med känslan av en hotande omvärld. Med ett gåtfullt och vida personligt berättande återkommer regissören till minnets nycker i ett samhälle satt under förändring.

1 km film hedersomnämnande: Årets utmärkelse går till Carl Olsson för Mr. Magdy, Room Number 17 Please
För ett ambitiöst, utmanande och modigt projekt utan kompromisser.

Ifestival Award: Swear av Lea Becker Framröstad av Stockholms filmfestivals besökare.

Källa: Stockholm filmfestival

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s