Kategori: Krönika

All uppdatering flyttas till Facebook och reduceras

Ni har säkert märkt att det varit lite uppdatering på hemsidan på sista tiden. Detta beror på tidsbrist till följd av heltidsstudier samt deltidsjobb. Det har varit en spännande och utvecklande tid med StockholmsNyheter och en dag kanske vi möts igen, men nu måste sidan tyvärr läggas på hyllan ett tag.

All uppdatering kommer hädanefter att ske på vår Facebook-sida och uppdateringarna kan komma att reduceras till följd av det ovan nämnda.

God Jul och Gott Nytt År!

God Jul och Gott Nytt År önskar StockholmsNyheter!

Bästa läsare! Vi på StockholmsNyheter önskar dig en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Alla vi på StockholmsNyheter och våra medarbetare vill tacka för detta nyhetsår och vi hoppas att ni alla är med oss nästa år igen! Nu tänker vi ta långledigt och vila upp oss. Vi är tillbaka 2 januari och det hoppas vi att du också är!

”Genom en utvisning visar vi att Sverige accepterar grov tortyr”

Maryam Sheikhi. En iransk journalist, bloggare och regimkritiker, bosatt i Stöde. I september 2010 kom hon till Sverige med sin make. I februari avslog Migrationsverket deras ansökan om uppehållstillstånd. De överklagade direkt till Migrationsöverdomstolen.

I mars kom det slutgiltiga beslutet. Maryam Sheikhi och hennes make får inte stanna i Sverige. Utvisningen till Iran blev ett faktum.

Maryam Sheikhi har fått ta emot flera hot via mail och fruktar för sitt liv. Och vad gör Sverige? Jo, vi accepterar grov tortyr och utvisar Maryam Sheikhi till Iran. Ett land där hon redan står åtalad för brott.

Att vara regimkritiker i ett land som Iran kan i bästa fall sluta med långvariga fängelsestraff. I värsta fall sluta med döden. Med allra största sannolikhet kommer Maryam Sheikhi att gripas direkt på flygplatsen och sannolikheten är stor att hon kommer att utsättas för grov tortyr. Maryam Sheikhi har också konverterat från Islam till kristen tro, vilket är ett brott i Iran. Straffet är döden. Jag skulle vilja påstå att Sverige genom en utvisning skulle godkänna ett dödsstraff. Är det så vi jobbar i Sverige?

Iran är också det land, efter Kina, som fastställer flest dödsdomar, enligt en rapport från Amnesty International. År 2009 avrättades över 350 personer, många av dem dömda för ”politiska” brott.

Hur kan ett land som Sverige utvisa någon till säker tortyr som sannolikt leder till döden? Med flera svenska journalister fängslade i utlandet har vi mage att indirekt döma någon till döden. Vi sitter och gruvar oss över vad som kommer att hända med våra svenska journalister som är fängslade utomlands. Den kanske mest omtalade, Dawit Isaak, greps den 23 september 2001 av eritreansk polis och har sedan dess suttit fängslad. Den eritreanska regeringen uppger att Isaak är ett hot mot rikets säkerhet och än idag vet ingen hur Dawit Isaaks framtid ser ut.

Även journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, sitter fängslade sedan den 1 juli 2011. De sitter i etiopiskt fängelse, misstänkta för terrorbrott och riskerar långa fängelsestraff och även deras framtid är oviss.

Dessa fall har rört upp starka känslor hos såväl politiker och allmänheten, men hur kan då vi i Sverige, utvisa en journalist till ett land där en säker tortyr väntar? Är det rätt att utvisa en person till ett land där tortyr och sannolikt döden väntar?

Skärpning Sverige. Vad fan håller vi på med? Vi värnar om våra egna journalister. Varför kan vi inte värna om Maryam Sheikhis liv?

 

David Spak, frilansfotograf

Har du sett bortsprungna Frisbee?


Foto: Privat

Hjälp oss att hitta Frisbee!!!!

Frisbee sprang bort den 10 januari 

Frisbee är en Kleinspitz-tik. Hon väger ca 3 kilo och har en mank-höjd på ca 25 cm. Frisbee är Chip-märkt och polisanmäld som försvunnen. Hon sågs senast vid lunchtid 10 jan nära Överby Ridskola, Gamla Stäketvägen 4, Sollentuna, i Rotebro. Hon kan ha återvänt till golfbanan på den andra sidan Ga Stäketvägen. Hjälp oss att hitta Frisbee !!! Läs mer på Facebook ”Bosses Hundhjälp”: https://www.facebook.com/groups/211982732162726/

Ring Polisen i Sollentuna: telefon 114 14 eller till Anna 070-670 68 81 eller Magdalena 070-735 53 03.

Glöm inte att släcka ljusen!

STOCKHOLM. Du glömmer väl inte att släcka alla levande ljus innan du går och lägger dig eller lämnar din bostad? I juletider tänder vi oftast många ljus och tyvärr glöms flera av dem bort, vilken kan få förödande konsekvenser!

StockholmsNyheter kan du träffa på under betydligt trevligare omständigheter än vid en bostadsbrand!

Publicerat: 2011-12-14 | 22.08 | David Spak

Weekend i Stockholm med Midnattslopp och nakna män

Min vän har fått en galen ide om att flytta till en håla utanför Sundsvall och börja plugga till journalist. Innan han hinner fly Stockholm bokar jag min tågresa, jag måste ju hinna få träffa både honom och huvudstaden den här sommaren. Jag äter min medtagna skinkmacka och irriterar mig på ungen som sitter i sätet bakom mitt och sparkar på min rygg. Dunk, dunk… jag tycker synd om hans mor och sänder en bön att ungen ska somna snart. Mina planer förutom att umgås med min vän är att komma bort från verklighet och få en dos med ny inspiration. Ungen gnäller högljut och jag slår upp Metro och sneglar på vad som hänt i världen. Det är fredag och jag har gått upp alldeles för tidigt för att hinna med detta mjölktåg som långsamt ska ta mig från väst mot ost till huvudstaden. Var är mitt kaffe?

Väl framme i den stora staden på den stora tågstationen bland de alldeles för många människor känner jag mig ytterst liten och när kassören på Pressbyrån inte förstår vad jag menar när jag vill köpa ett ”kollektivtrafikkort” och känner jag hur det börjar bli lite smått pinsamt. Jag räddas av att får syn på en skylt med deras blå SL kort bakom disken och pekar hysterisk mot den och utbryter -Ett sådant där blått! Som om vi inte talade samma språk. Jag känner hur kön bakom mig börjar småle förstående mot kassören. -Tre dagars, tack.

Följande dag alltså lördag förbannar jag mig själv för att enbart ha tagit med mig skor med klackar. Men berömmer mig själv för att jag alltid har plåster i kameraväskan. Fika i mysiga parker, strosa runt i gamla stan, arroganta servitriser med bred stockholmska och god mat, dagen blir perfekt. Jag har aldrig sprungit ett lopp i hela mitt liv men jag blir övertalad att följa med och kolla på Midnattsloppet som ska hållas samma kväll. Väl där märker jag att stämningen är på topp. Härlig musik och glada människor överallt, en riktig gatufest. Vi kommer inte hem fören vid ettiden och jag kan inte ens känna mina värkande fötter för att jag är så trött.

Sovmorgon, jag struntar i att ta morgondopp i polen för att kunna sova ut ordentligt. Min sista dag i staden. Efter brunch blir det panik ner till stationen och vi får springa sista biten när tåget rullar in på perrongen. Vi måste ju hinna till Fotografiska! För det är ju en speciell känsla att gå omkring med en massa främmande människor helt knäpptysta och betrakta bilder. Denna gång möts först jag och min vän av stora inramade snoppar, Robert Mapplethorpe ytterligare en världskänd fotograf som betytt så mycket för konsten och hade sin storhetstid på 80-talet, men som ingen dödlig har hörtalas om tidigare. David muttrar om att de höjt inträdet med 10kr för studenter. Jag sneglar på mitt gula CSN kort, till och med oktober räknas jag visst fortfarande som student trots att min tjänstledighet är slut. Efter ett par timmar har vi sett både surrealistiska bilder på världens huvudstäder och modellbilder, Den osynliga mannen, Liu Bolin hade den bästa utställningen enligt mig. Hans bilder är självporträtt där han genom kroppsmålning smälter in i byggnader och plaster. -Precis som en kameleont? frågar en liten flicka sin mamma bredvid mig. Jag undrar nyfiket om flickan frågade sin mamma något om Roberts bilder…

Till slut när jag och mina stackars fötter sitter på ett X2000 på väg hem till Göteborg är jag riktigt nöjd med min weekend i Stockholm. Men jag hade aldrig trott att jag skulle få se så många svettiga eller nakna killar. Det berodde kanske på Midnattsloppet och Fotografiska, men ändå Stockholm lämnar en aldrig besviken!

 

Nina Zanders